• Bildgalleri»

Bilder från området och

föreningens aktiviteter

• Medlemsforum »

Forum för utbyte av

information och ideer mellan föreningens medlemmar

Johannelunds koloniträdgårdsförening

Mer om Johannelunds historia

 

Bromma ligger mellan Brunkebergsåsen och Uppsalaåsen, som uppstod under istiden. När isen smälte fylldes sänkan mellan åsarna med vatten och den nuvarande Mälaren och Östersjön var ett och samma hav.

Landhöjningen är stor i Stockholmsområdet och vartefter landet höjdes uppstod mer och mer land.

 

Till att börja med uppstod små öar som blev större och större till det nuvarande tillståndet där Mälaren har blivit en insjö.

 

Bromma befolkades tidigt. Man har här funnit stenålderslämningar, boplatslämningar från bronsåldern har undersökts borta vid Vällingby. Även Vikingatiden har lämnat sina spår.

 

På medeltiden grundlades Ulvsunda. Den senaste bosättningen är Minneberg. Det är alltså en kontinuerlig bebyggelse från 1500 f.kr tills idag.

Terrängen har ändrats, landhöjningen har gjort att det som en gång var öppet hav idag är Ulvsundaviken. Det vi står på är gammal sjöbotten.

 

En vacker vårdag i slutet på 1700-talet kom en grosshandlare och skeppsredare Abraham Keyser farande över den lilla bron mellan Kungsholmen och Traneberg. Han blev förtjust i platsen och beslöt att försöka förvärva den. Den tillhörde då förtiden Ulvsunda säten. Han fick arrendera området som då kallades Herrängen. Det omfattade egendomarna Traneberg, Svartvik och Johannelund och sträckte sig ungefär från småbåtshamnen till SALK-hallen vid Alvik dvs. hela udden.

 

Där lät han uppföra en lantgård, som han döpte efter sin hustru Johanna. De bodde i Staden vid Rödbotorget ungefär där vi idag har Rosenbad. Det var en stor familj med många barn, och det var främst för att skaffa mat till den som han avsåg att bedriva lantbruk och att ha en plats där familjen kunde vistas sommartid. Byggnaderna stod färdiga 1798. Hustru Johanna dog strax efter detta och Abraham Keyser, som behövde en mor till sina många barn, gifte snart om sig med en kvinna som också hette Johanna. 1810 förvärvade han egendomen, som då avstyckades från Ulvsunda.

 

Glädjen blev inte långvarig. Han dog 1811 och lämnade efter sig hustru och många barn. Familjen drev jordbruket vidare till dess hustru Johanna den andra dog 1831.

 

Gården såldes till hovskräddarmästare Carl Johan Kaeding. Under Kaedings tid genomgick byggnaderna stora förändringar. Keyser, som var hernhutare, hade byggt husen med rejält avbilade "norrlandsbjälkar" men till det yttre var det mycket enkel struket med rödfärg. Kaeding lät måla husen i en ljusröd färg och byggde till balkongerna och annan utsmyckning.

 

Den västra flygeln, som var fähus utvidgade han därigenom att han lät uppföra en ladugård, som låg i vinkel mot den befintliga flygeln. Han dog 1848 och efterlämnade sonen Carl Fredrik August Kaeding, som ärvde gården. Under gamle Kaedings tid uppfördes också den s.k. Italienska villan eller paviljongen som den också kallas. Gården såldes efter Kaedings död till YA. Björk och senare till Justitierådet Axel Adierereutz som upplät den som missionsskola för Evangeliska fosterlandsstiftelsen.

 

Han var ordförande i stiftelsen, som 1862 öppnat en missionsskola på Surbrunnsgatan i Stockholm. 1863 sålde han egendomen till Evangeliska fosterlandsstiftelsen och missions skolan flyttade ut från staden. Verksamheten växte och snart fick man behov av större lokaler och 1867 lät man uppföra kyrksalen, den ritades av arkitekten P.A.J. Stenhammar. Den "Italienska villan" inrättades så småningom till ett museum som visade föremål som de gamla eleverna hemförde från sin missionsverksamhet. 1910 såldes egendomen till Stockholms stad, som arrenderade ut den till missionsskolan.

 

En del mark arrenderades också ut till restaurangkoncernen Sara-bolagen. Trädgårdsmästaren som skötte Sara-bolagens produktion hette John Sandberg. Han hade två söner Axel och Rune, som vi har haft äran att ha som medlemmar i föreningen. På 1960 talet ville Stockholm stad bygga ett bostadsområde här nere, och arrendatorerna blev uppsagda.

 

Missionsskolan flyttade till Uppsala och Sara-bolagen försvann , hur det gick till är en annan historia. Till att börja med upplät man byggnaderna till bostäder för mindre bemedlade och byggnaderna förföll.

 

När stadsplanen för området började diskuteras tog hembygdsföreningen tag i problemet. Området var ett populärt strövområde för folk som bodde i Traneberg och Alvik och man fick opinionen på sin sida. Stadsmuseet inventerade och lyckades få byggnaderna K-märkta.

 

Men trädgården - vad skulle man göra med den? Efter Sara-bolagen nedläggning hade den helt vuxit igen. Ett litet antal trädgårdsentusiaster som var nyinflyttade i bostadsområdet längre bort, hade på eget initiativ "brutit mark" på ett ställe längre bort ett par år tidigare. Staden ville ta området i anspråk och körde bort dem men efter diplomatiska förhandlingar lyckades det dem att få flytta till trädgården vid Johannelund och 1972 instiftades Johannelunds koloniträdgårdsförening.

 

Vår klubbstuga kallas "tvättstugan" i Brandförsäkringsverkets handlingar och är troligen uppförd i samband med den övriga bebyggelsen. På 1820-talet byggdes den ut och fick sitt nuvarande utseende.